Natten mellan den 6:e och den 7:e november ca 02.30 började värkarna komma, gick upp och sen kunde jag inte sova mer, det kunde inte patrik heller. Jag gick fram och tillbaka i lägenheten, värkarna var så pass täta (4 minuter) så jag ringde in till förlossningen för att kolla vad dom ville att jag skulle göra. Men dom sa att vi skulle avvakta så jag inte skulle behöva åka in och sen åka hem igen om inget hade hänt. För inget vatten eller något sådant hade gått. Natten tickade iväg och jag gick runt i lägenheten med värkar, fast dom avtog lite efter en tag,  sen var det ca 7 minuter i mellan varje värk under hela dagen ungefär. Sen vid 18.00 den 7:e så åkte vi in till förlossningen och där bestämde dom att jag skulle komma tillbaka vid kl 20.00 så att dom kunde  ta vattnet på mig så det hela skulle börja bara för att vattnet inte hade gått. Det kändes så himla skönt när dom berätta att vi skulle bli föräldrar redan den natten för då visste både jag och patrik att allt skulle förhoppningsvis gå ganska fort ändå. Då slapp både jag och willie lida.

20.00 tog dom vattnet på mig och värkarna kom tätare och tätare och blev starkare och starkare, den kvällen var det endast jag som var på förlossningen så jag hade hela korridorerna för mig själv att traska runt i med mina otroliga jobbiga värkar, jag gick inte länge förens jag kände att det kändes bättre att ligga i sängen och suga i mig en massa luftgas istället. Det hjälpte en stund, sen kom värkarna kan jag berätta, fy, det gjorde ont. Efter en liten stund så bestämde både förlossnings-personalen och läkare att det var mest för mig att ta ryggmärgsbedövningen, och det gjorde jag också fast jag långt innan under graviditeten var väldigt nervös inför denna spruta, men jag kan lova att det absolut inte gjorde ont någonstans, Och jag rekomenderar den starkt! Den ska jag absolut ta nästa gång ifall jag blir gravid och ska föda ett till undervärk. Tiden tickade iväg och jag njöt när värkarna försvann efter bedövningen. Sen dröjde det inte alls lång tid innan jag var öppen 10cm och det var dags för att ta i! Och jag tog i och sen efter bara några minuter föddes den mest underbaraste lilla mirakel till världen! Det kändes så himla overkligt att få upp sin egna son som man fött helt själv med egna krafter på magen/bröstet. Men det var den mest underbaraste känslan jag någonsin känt! Den bästa i mitt liv ♥ Och jag vill även säga att patrik är och var världens bästa pojkvän, sambo, och självklart pappa! Han stötta mig hela kvällen. Utan honom vet jag inte vad jag skulle göra. Du är världens bästa pappa! Tack för jag får vara din! Nu är det inte bara vi 2 utan vi 3 :) och så ska det alltid vara. Älskar er!

Sådär nu fick ni reda lite på hur denna/dessa dagar såg ut för mig :)
hoppas det räcker. Nu ska jag gå och lägga mig.
Ha det så bra!
Kramis